av motivet med schäfern vid dörren. Den beskriver inte verifierade händelser kring hunden på bilden.
Den första morgonen
Personalen hade kallat honom Max.
Han var en stor schäfer med mörk rygg, bruna ben och öron som reste sig så snart någon närmade sig.
Den första morgonen på hundhemmet hade han fått mat, vatten och en mjuk filt i sitt rum.
En av medarbetarna, Anna, satte sig på en stol en bit ifrån honom.
Hon försökte inte genast klappa honom. Hon satt bara där och lät honom vänja sig vid hennes närvaro.
Max tittade mot dörren.
När någon passerade i korridoren vände han huvudet och lyssnade.
Anna lade märke till hur uppmärksam han var.
En ny vardag
Under de följande dagarna började Max känna igen personalens rutiner.
På morgonen kom någon med frukost. Lite senare var det dags för promenad.
Han fick nosa på gräset, undersöka nya dofter och röra sig
Comments