Forskare varnar: Vanliga läkemedel kan vara kopplade till ökad risk för demens

Forskare varnar: Vanliga läkemedel kan vara kopplade till ökad risk för demens

Har du någon gång tagit en tablett för att kunna sova bättre, lindra allergiska besvär eller behandla problem med urinblåsan utan att fundera över hur läkemedlet kan påverka hjärnan på lång sikt? Många av dessa mediciner används av miljontals människor världen över. Men forskning har väckt frågor om en möjlig koppling mellan vissa vanliga läkemedel och en ökad risk för demens, särskilt vid långvarig användning.

Det mest överraskande är att det inte alltid handlar om ovanliga eller särskilt starka läkemedel.

Vissa mediciner som används mot allergier, sömnproblem, depression och överaktiv urinblåsa kan påverka ett signalsystem i hjärnan som är viktigt för minne och uppmärksamhet.

Forskare har därför börjat undersöka vad som händer när människor använder sådana preparat under många år.

Resultaten har väckt uppmärksamhet.

I flera stora observationsstudier har personer med hög långvarig användning av vissa läkemedel haft en högre förekomst av demens än personer med lägre eller ingen motsvarande exponering.

Men här finns en avgörande detalj.

Att två saker förekommer tillsammans betyder inte automatiskt att den ena orsakar den andra.

Forskarna har inte kunnat fastställa att dessa läkemedel i sig orsakar demens.

Och det är mycket viktigt att ingen slutar med ordinerade läkemedel på egen hand på grund av sådana forskningsresultat.

Här går vi igenom vilka läkemedelsgrupper som har undersökts, varför forskarna är intresserade av dem och vad du kan göra om du känner dig orolig över dina egna mediciner.

Vilka vanliga läkemedel handlar forskarnas varning om?

En stor del av forskningen handlar om läkemedel som har så kallade antikolinerga effekter.

Det är inte en enda läkemedelsgrupp som används för en viss sjukdom.

I stället kan antikolinerga egenskaper förekomma hos mediciner som används för flera olika tillstånd.

Vissa preparat används vid depression.

Andra kan ordineras mot överaktiv urinblåsa, vissa neurologiska sjukdomar eller särskilda allergiska besvär.

Även vissa äldre typer av sömnmedel och antihistaminer har antikolinerga egenskaper.

Det betyder däremot inte att alla läkemedel inom dessa behandlingsområden har samma effekt eller samma möjliga risk.

Skillnaderna mellan enskilda preparat kan vara stora.

Vad betyder antikolinerga läkemedel?

För att förstå forskningen behöver vi först titta på hur hjärnan kommunicerar.

Hjärnan använder olika kemiska signalsubstanser för att överföra information mellan nervceller.

En av dessa signalsubstanser heter acetylkolin.

Acetylkolin är involverat i flera funktioner, bland annat uppmärksamhet, inlärning och minne.

Det har också viktiga uppgifter i andra delar av kroppen.

Antikolinerga läkemedel blockerar vissa effekter av acetylkolin.

Det kan vara medicinskt användbart vid flera tillstånd.

Exempelvis kan vissa läkemedel minska oönskade sammandragningar i urinblåsan.

Men om ett läkemedel också påverkar signalsystem i hjärnan kan det ibland orsaka biverkningar som försämrad uppmärksamhet eller förvirring.

Det gäller särskilt äldre personer som kan vara mer känsliga för vissa läkemedelseffekter.

1. Vissa äldre antihistaminer mot allergi

Antihistaminer används bland annat mot allergiska symtom som klåda, rinnande näsa och nysningar.

Men alla antihistaminer fungerar inte på samma sätt.

Vissa äldre antihistaminer kan passera in i hjärnan och orsaka trötthet.

En del av dem har också betydande antikolinerga egenskaper.

Ett exempel på en sådan substans är difenhydramin.

Den förekommer i vissa länder i läkemedel mot allergi och som sömnmedel.

Äldre antihistaminer kan hos känsliga personer orsaka dåsighet, muntorrhet och ibland förvirring.

Det är därför viktigt att skilja mellan äldre, mer sederande preparat och nyare antihistaminer med andra egenskaper.

Det finns inte stöd för att alla allergitabletter generellt orsakar demens.

2. Vissa mediciner mot överaktiv urinblåsa

En överaktiv urinblåsa kan orsaka täta urinträngningar och ett plötsligt behov av att gå på toaletten.

För många människor kan besvären påverka både sömn, arbete och socialt liv.

Vissa läkemedel som används vid detta tillstånd fungerar genom att minska aktiviteten i urinblåsans muskler.

En del av dessa mediciner har antikolinerga effekter.

Oxybutynin är ett exempel som ofta förekommer i forskningen.

Flera observationsstudier har funnit samband mellan långvarig användning av vissa antikolinerga urinblåseläkemedel och ökad demensförekomst.

Men resultaten varierar mellan olika substanser.

Det betyder att läkemedlen inte automatiskt ska betraktas som likvärdiga när det gäller möjliga kognitiva effekter.

Om du använder medicin mot överaktiv urinblåsa och är orolig kan du be din läkare att gå igenom behandlingen och eventuella alternativ.

3. Vissa antidepressiva läkemedel

Antidepressiva läkemedel används vid flera psykiska och ibland även kroppsliga tillstånd.

Det finns olika grupper av antidepressiva mediciner med skilda verkningsmekanismer.

Vissa äldre tricykliska antidepressiva har antikolinerga egenskaper.

Ett exempel är amitriptylin.

Denna substans kan användas vid bland annat depression och vissa former av långvarig smärta.

I flera studier har forskare observerat samband mellan långvarig exponering för vissa starkt antikolinerga antidepressiva och senare demensdiagnoser.

Men det är viktigt att komma ihåg att depression och andra sjukdomar i sig kan vara kopplade till kognitiva besvär och demensrisk.

Det gör sambanden svårare att tolka.

Att avsluta en antidepressiv behandling utan medicinsk planering kan dessutom orsaka betydande problem.

Ändra därför aldrig dosen eller avbryt behandlingen på egen hand.

4. Vissa läkemedel mot Parkinsons sjukdom

Parkinsons sjukdom är en neurologisk sjukdom som bland annat påverkar rörelseförmågan.

Vissa äldre läkemedel som används för att behandla särskilda symtom vid Parkinsons sjukdom har antikolinerga effekter.

Dessa läkemedel kan vara problematiska för vissa äldre patienter eftersom de ibland påverkar minne och uppmärksamhet.

Men här är situationen särskilt komplicerad.

Parkinsons sjukdom kan i sig vara förknippad med kognitiva förändringar.

Det innebär att forskare måste försöka skilja mellan effekter av sjukdomen och möjliga effekter av behandlingen.

Därför är individuella medicinska bedömningar avgörande.

5. Sömnmedel och lugnande läkemedel

En annan läkemedelsgrupp som ofta diskuteras i samband med demensforskning är bensodiazepiner.

Dessa läkemedel kan användas vid bland annat svår ångest, vissa sömnbesvär och andra medicinska tillstånd.

De fungerar inte på samma sätt som antikolinerga läkemedel.

Men de kan påverka uppmärksamhet, reaktionsförmåga och minne.

Hos äldre personer kan vissa bensodiazepiner dessutom öka risken för fall och förvirring.

Flera studier har undersökt om långvarig användning är kopplad till demens.

Resultaten är dock inte entydiga, och det är fortfarande svårt att avgöra om sambanden är orsakssamband.

En viktig svårighet är att sömnproblem och ångest ibland kan förekomma flera år innan en demensdiagnos ställs.

Det är därför möjligt att vissa personer redan befinner sig i en tidig sjukdomsprocess när behandlingen påbörjas.

Detta gör forskningsresultaten svårare att tolka.

Vad visade den stora studien från 2019?

En uppmärksammad studie publicerades 2019 i den vetenskapliga tidskriften JAMA Internal Medicine.

Forskarna analyserade uppgifter från 58 769 personer som hade fått en demensdiagnos.

Dessa jämfördes med 225 574 personer utan motsvarande diagnos.

Studien undersökte tidigare användning av antikolinerga läkemedel och om den var kopplad till senare demens.

Forskarna fann statistiska samband för vissa läkemedelsgrupper, bland annat starkt antikolinerga antidepressiva, vissa läkemedel mot överaktiv urinblåsa och vissa andra mediciner.

Sambanden var tydligare vid högre sammanlagd exponering för vissa preparat.

Det betyder att både dos och behandlingstid kan vara relevanta faktorer när läkemedelsanvändning bedöms.

Men studien var en observationsstudie.

Den kunde därför inte bevisa att läkemedlen orsakade demens.

Vad innebär uppgiften om nästan 50 procent högre risk?

En siffra som ofta lyfts fram är att den högsta kategorin av sammanlagd antikolinerg läkemedelsexponering i en stor studie var förknippad med nästan 50 procent högre odds för demens.

Men det är viktigt att förstå vad siffran betyder.

Den beskriver ett statistiskt samband i en viss studiepopulation med en viss nivå av läkemedelsexponering.

Det betyder inte att alla som tar ett sådant läkemedel får 50 procent högre sannolikhet att utveckla demens.

Det betyder inte heller att hälften av användarna kommer att drabbas.

Forskarna jämförde grupper med olika läkemedelshistorik och tog hänsyn till flera andra faktorer.

Ändå kan okända eller otillräckligt uppmätta faktorer ha påverkat resultaten.

Det är därför viktigt att inte använda denna siffra som en individuell riskprognos.

Vad visade forskningen från 2015?

Redan 2015 publicerades en annan uppmärksammad studie i JAMA Internal Medicine.

Forskarna följde drygt 3 400 äldre personer och undersökte deras användning av starkt antikolinerga läkemedel.

Under uppföljningen utvecklade en del deltagare demens.

Forskarna fann att personer med den högsta sammanlagda användningen hade en högre observerad demensrisk än personer som inte hade använt dessa läkemedel.

Den justerade riskkvoten i den högsta exponeringsgruppen var ungefär 1,54.

Det var ett resultat som bidrog till att väcka större intresse för långvarig antikolinerg läkemedelsbelastning.

Men även denna studie hade en observationsdesign.

Forskarna kunde därför inte säkert fastställa ett orsakssamband.

Vad säger senare forskningssammanställningar?

Efter de stora studierna har forskare fortsatt att undersöka sambandet mellan antikolinerga läkemedel och kognitiv hälsa.

En systematisk översikt och metaanalys publicerad i tidskriften Age and Ageing år 2020 sammanställde resultat från 26 observationsstudier.

Den fann ett samband mellan användning av antikolinerga läkemedel och ökad förekomst av demens och kognitiv försämring.

Samtidigt betonade forskarna att observationsstudier har begränsningar.

Det gick inte att dra slutsatsen att läkemedlen faktiskt orsakade demens.

Det behövs fortsatt forskning för att förstå sambanden bättre.

Det är alltså inte korrekt att beskriva forskningsläget som om frågan redan vore slutgiltigt avgjord.

Varför är det så svårt att avgöra om läkemedel orsakar demens?

Det finns flera skäl.

För det första kan människor som använder vissa läkemedel redan ha sjukdomar som påverkar deras framtida demensrisk.

För det andra kan tidiga symtom på demens uppstå långt innan diagnosen ställs.

En person kan till exempel utveckla sömnproblem, oro eller förändringar i beteendet under en tidig sjukdomsfas.

Om personen då får läkemedel mot symtomen kan det senare se ut som om medicinen föregick och orsakade sjukdomen.

Men i själva verket kan symtomen redan ha varit en del av sjukdomsutvecklingen.

Detta är en välkänd utmaning inom medicinsk forskning.

Det betyder inte att de observerade sambanden ska ignoreras.

Men det betyder att resultaten måste tolkas försiktigt.

Vad menas med antikolinerg belastning?

En viktig term i forskningen är antikolinerg belastning.

Det handlar om den sammanlagda antikolinerga effekten från de läkemedel en person använder.

Det är möjligt att flera mediciner var för sig har relativt begränsade antikolinerga egenskaper men tillsammans bidrar till en större total belastning.

Detta är särskilt relevant för äldre personer som använder många olika läkemedel.

I sjukvården finns bedömningsverktyg som kan hjälpa vårdpersonal att uppskatta denna belastning.

Men det finns flera olika skalor och de ger inte alltid identiska resultat.

Därför behöver bedömningen alltid kombineras med klinisk kunskap om patientens sjukdomar, doser och övriga behandling.

Varför är äldre personer särskilt känsliga?

När vi blir äldre förändras kroppen på flera sätt.

Njurfunktionen kan minska, vilket kan påverka hur vissa läkemedel utsöndras.

Även kroppens sammansättning och leverns läkemedelshantering kan förändras.

Det innebär att samma dos ibland kan få en annan effekt hos en äldre person än hos en yngre.

Äldre människor använder dessutom oftare flera olika läkemedel samtidigt.

Det kan öka risken för biverkningar och interaktioner.

Vissa läkemedel kan orsaka förvirring, yrsel eller sämre uppmärksamhet.

Dessa effekter kan ibland misstas för tecken på demens.

Men tillfälliga läkemedelsrelaterade kognitiva besvär är inte samma sak som en demenssjukdom.

Vilka biverkningar kan antikolinerga läkemedel ge?

Antikolinerga läkemedel kan ge olika biverkningar beroende på preparat, dos och individ.

Några exempel är:

• Muntorrhet
• Förstoppning
• Dimsyn
• Svårigheter att tömma urinblåsan
• Dåsighet eller yrsel med vissa preparat
• Förvirring eller försämrad uppmärksamhet hos känsliga personer

Alla upplever inte dessa biverkningar.

Och förekomsten av en biverkning betyder inte automatiskt att personen håller på att utveckla demens.

Men om nya besvär uppstår efter att ett läkemedel har påbörjats eller dosen ändrats bör detta tas upp med vården.

Kan minnesproblem bero på läkemedel utan att det är demens?

Ja, det är möjligt.

Vissa läkemedel kan påverka koncentration, vakenhet och minnesförmåga.

Det kan göra att en person känner sig glömskare än vanligt.

Men minnesproblem kan ha många andra orsaker.

Sömnbrist, stress, depression och olika kroppsliga sjukdomar kan också påverka hur hjärnan fungerar.

Även vissa vitaminbrister och hormonella störningar kan vara relevanta.

Därför är det viktigt att inte omedelbart dra slutsatsen att nya minnesproblem betyder Alzheimers sjukdom.

En medicinsk bedömning kan hjälpa till att identifiera möjliga orsaker.

Vilka tidiga förändringar i minnet bör man vara uppmärksam på?

Det är normalt att ibland glömma ett namn eller behöva fundera en stund över var man har lagt nycklarna.

Men vissa förändringar kan behöva undersökas närmare.

Det gäller exempelvis om en person börjar få svårt att klara vardagliga uppgifter som tidigare fungerade bra.

Återkommande problem med att komma ihåg viktig information kan också vara betydelsefulla.

Andra möjliga tecken är svårigheter att orientera sig i välkända miljöer eller tydliga förändringar i språk och problemlösningsförmåga.

Men sådana symtom kan ha flera orsaker.

Därför behöver de bedömas av sjukvården i stället för att tolkas enbart utifrån en artikel på internet.

Bör du sluta ta medicinen om du känner dig orolig?

Nej, inte på egen hand.

Detta är den viktigaste rekommendationen i hela artikeln.

Att ett läkemedel har studerats i samband med demensrisk betyder inte att det automatiskt är olämpligt för varje patient.

Många läkemedel behandlar betydande sjukdomar och kan ge stora fördelar.

Om behandlingen avslutas plötsligt kan den ursprungliga sjukdomen förvärras.

Vissa mediciner kan också orsaka utsättningssymtom om de stoppas utan gradvis nedtrappning.

Det gäller bland annat flera antidepressiva läkemedel och bensodiazepiner.

Därför bör varje förändring göras tillsammans med den läkare som ansvarar för behandlingen.

Vad ska du fråga läkaren om dina mediciner?

Om du använder flera läkemedel eller känner oro över långvarig behandling kan en strukturerad läkemedelsgenomgång vara användbar.

Du kan till exempel fråga:

• Har något av mina läkemedel en betydande antikolinerg effekt?
• Är dosen fortfarande lämplig för mig?
• Behöver jag fortsätta med alla mediciner jag använder?
• Finns det andra behandlingsalternativ med färre kognitiva biverkningar?
• Kan några av mina mediciner påverka varandra?
• Behöver min njurfunktion eller andra hälsovärden kontrolleras?

Syftet är inte att ta bort så många läkemedel som möjligt till varje pris.

Syftet är att säkerställa att varje behandling fortfarande är motiverad och att nyttan överväger riskerna.

Vad är en läkemedelsgenomgång?

En läkemedelsgenomgång innebär att läkare, och ibland apotekare eller annan vårdpersonal, granskar en persons läkemedelsbehandling.

Man går igenom vilka mediciner som används, varför de ordinerats och om behandlingen fortfarande behövs.

Dosering, eventuella biverkningar och möjliga läkemedelsinteraktioner bedöms också.

Detta kan vara särskilt viktigt för äldre personer som använder många olika läkemedel.

I vissa fall kan man upptäcka att en medicin inte längre fyller samma funktion som tidigare.

I andra fall kan dosen behöva justeras eller ett alternativ övervägas.

Alla förändringar måste dock anpassas efter personens individuella medicinska situation.

Kan risken minska om man slutar med ett antikolinergt läkemedel?

Det är en fråga som forskare fortfarande försöker besvara.

Eftersom de flesta studier har varit observationsstudier vet vi ännu inte säkert om minskad långvarig exponering också leder till lägre framtida demensrisk.

Om ett läkemedel orsakar tillfällig dåsighet eller förvirring kan vissa sådana biverkningar förbättras när behandlingen justeras.

Men det är inte samma sak som att visa att risken för en framtida demenssjukdom minskar.

Därför ska man inte lova att minnesproblem eller demensrisk försvinner om en viss medicin avslutas.

Det som däremot är rimligt är att regelbundet bedöma behovet av läkemedel med betydande antikolinerga effekter, särskilt hos äldre.

Finns det alternativ till vissa av läkemedlen?

I vissa situationer kan det finnas andra behandlingsalternativ.

Vilka som är lämpliga beror på sjukdomen, symtomen och patientens övriga hälsa.

Vid sömnproblem

Vid långvariga sömnsvårigheter kan exempelvis kognitiv beteendeterapi för insomni vara ett behandlingsalternativ.

Det kan också vara viktigt att undersöka om sömnbesvären beror på smärta, sömnapné, stress eller andra orsaker.

Vid allergi

För vissa allergiska tillstånd finns nyare antihistaminer med andra egenskaper än äldre, mer sederande preparat.

Men vilket läkemedel som passar bäst behöver bedömas utifrån symtomen och eventuella andra sjukdomar.

Vid överaktiv urinblåsa

Blåsträning och andra åtgärder kan ibland vara en del av behandlingen.

Det finns också läkemedel med andra verkningsmekanismer än de traditionellt antikolinerga preparaten.

Vilket alternativ som är lämpligt avgörs av läkaren.

Vid depression och ångest

Behandlingen kan omfatta psykoterapi, läkemedel eller en kombination.

Men antidepressiva mediciner ska inte bytas ut eller avslutas utan medicinsk vägledning.

Spelar behandlingstiden någon roll?

Ja, behandlingstiden är en viktig faktor i flera av de studier som har undersökt antikolinerga läkemedel.

Forskarna har ofta tittat på den sammanlagda mängd läkemedel som en person har använt under flera år.

Det gör att hög långvarig exponering inte kan jämställas med att ha tagit ett läkemedel vid några enstaka tillfällen.

Det betyder inte att kortvarig användning alltid är riskfri.

Vissa läkemedel kan ge akuta biverkningar även efter kort tids användning.

Men när det gäller sambandet med framtida demens har många uppmärksammade studier särskilt undersökt kumulativ exponering över lång tid.

Det är därför fel att tolka resultaten som om varje enskild tablett skulle innebära samma risk.

Vad betyder resultaten för personer under 65 år?

Många studier om demensrisk har fokuserat på äldre människor.

Det beror bland annat på att demens är betydligt vanligare i högre åldrar.

Men viss forskning har också inkluderat personer från 55 års ålder.

Det innebär att forskningsfrågan inte enbart gäller personer som redan är mycket gamla.

Samtidigt går det inte att automatiskt överföra alla resultat till yngre personer.

Läkemedelsanvändning, sjukdomsmönster och grundläggande demensrisk kan skilja sig mellan åldersgrupper.

Därför behöver även denna fråga studeras vidare.

Fem vanliga missförstånd om läkemedel och demens

1. Alla sömnmedel orsakar demens. Det finns inte stöd för ett sådant generellt påstående. Risker och effekter varierar mellan olika preparat.
2. Alla allergitabletter är farliga för minnet. Olika antihistaminer har olika egenskaper och ska inte behandlas som en enda grupp.
3. En studie som visar ett samband bevisar en orsak. Observationsstudier kan visa statistiska samband men inte ensamma fastställa orsakssamband.
4. Det är bäst att sluta med medicinen omedelbart. Att avbryta ordinerad behandling utan medicinsk planering kan vara farligt.
5. Alla minnesproblem är tecken på demens. Minnesbesvär kan också bero på läkemedelsbiverkningar, sömnbrist, depression och andra behandlingsbara tillstånd.

Vad kan du själv göra för att ta hand om hjärnans hälsa?

Det finns flera levnadsvanor som är förknippade med god hälsa och som också kan vara relevanta för hjärnans långsiktiga funktion.

Regelbunden fysisk aktivitet är en viktig del.

Att behandla högt blodtryck, diabetes och andra riskfaktorer för kärlsjukdom är också betydelsefullt.

Rökfrihet, balanserad kost och tillräcklig sömn kan bidra till den allmänna hälsan.

Även hörselproblem, social isolering och andra faktorer har uppmärksammats i forskning om demensrisk.

Men ingen enskild vana kan garantera att en person aldrig utvecklar demens.

Och det är viktigt att inte lägga hela ansvaret för sjukdomsutveckling på individuella livsstilsval.

Ålder, arv och många andra biologiska faktorer påverkar också risken.

Vad ska du göra om en äldre anhörig plötsligt blir förvirrad?

Det är viktigt att skilja mellan en långsamt utvecklad kognitiv försämring och plötslig förvirring.

Om en äldre person hastigt blir mycket förvirrad kan det handla om ett akut medicinskt tillstånd.

En sådan förändring kan exempelvis uppstå vid infektion, vätskebrist, läkemedelsbiverkningar eller andra allvarliga orsaker.

Plötslig förvirring ska därför inte automatiskt tolkas som demens.

Den behöver snabb medicinsk bedömning.

Om personen samtidigt får ansiktsförlamning, talsvårigheter, svaghet i en arm eller andra plötsliga neurologiska symtom ska du ringa 112.

Det kan vara tecken på stroke.

Varför är det viktigt att prata öppet om läkemedelsrisker?

Läkemedel kan vara både mycket effektiva och förenade med biverkningar.

Det är en grundläggande del av all medicinsk behandling.

En bra behandling innebär därför att nyttan och riskerna vägs mot varandra.

För vissa patienter kan ett läkemedel vara avgörande för att lindra svåra symtom och förbättra livskvaliteten.

För andra kan en annan behandling vara mer lämplig.

Det viktiga är att riskinformationen används för bättre medicinska beslut, inte för att skapa rädsla.

Om en studie väcker oro är det därför bäst att diskutera resultaten med vårdpersonal som känner till din medicinska situation.

Slutsats: Forskarnas varning är viktig – men kräver rätt tolkning

Forskning har visat att långvarig användning av vissa starkt antikolinerga läkemedel är kopplad till en högre observerad förekomst av demens.

Det gäller framför allt vissa preparat som används mot bland annat depression, överaktiv urinblåsa och särskilda neurologiska tillstånd.

Även vissa sömnmedel och lugnande mediciner har undersökts, men forskningsläget varierar mellan olika läkemedelsgrupper.

Det är viktigt att komma ihåg att ett statistiskt samband inte automatiskt betyder att läkemedlet orsakar sjukdomen.

Forskarna behöver fortfarande förstå mer om vilka effekter som är direkta och vilka som kan förklaras av andra faktorer.

Men resultaten ger goda skäl att vara uppmärksam på långvarig läkemedelsanvändning, särskilt hos äldre personer som använder flera mediciner samtidigt.

Om du är orolig för dina läkemedel är det klokt att be om en läkemedelsgenomgång.

Avsluta aldrig en ordinerad behandling utan att först rådgöra med läkare.

Nästa gång du läser en dramatisk rubrik om att vanliga tabletter kan orsaka demens är det därför viktigt att komma ihåg skillnaden mellan en möjlig risk och en vetenskapligt bevisad orsak.

Den viktigaste lärdomen är inte att vara rädd för alla läkemedel, utan att se till att varje behandling används av rätt anledning, i rätt dos och under rätt medicinsk uppföljning.